När jag är lite nere så läser jag helst otäcka böcker. Det är som att jag måste läsa något som griper tag och känns i magen ordentligt för att orka engagera mig, och det skingrar de sega tankarna något. Just nu mår jag sisådär, och läser Flickan under gatan av Roslund och Hellström. Den handlar om rumänska och svenska gatubarn, incest och annat upplyftande. Mycket välskriven, och intressanta karaktärer också. Härnäst ska jag nog börja med Carina Rydbergs De som vässar vargars tänder. Med tanke på hennes förmåga att bygga upp ruggiga stämningar så blir det nog en upplevelse.
Film funkar likadant. Aldrig är det så avkopplande med blodiga deckare eller skräckfilm som när jag är lite deppig. Tyvärr tål jag inte så mycket skräck som jag skulle önska. Jag älskar skräckfilm, men är ganska lättskrämd. En dålig kombination.
När min man är nere lyssnar han helst på den tyngsta, mest aggressiva hårdrocken. Det funkar antagligen likadant för honom som läskiga böcker och filmer för mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar