Pappor känner sig utestängda på BVC. I den här artikeln får maken vatten på sin kvarn. Han trivdes aldrig på BVC. Det gjorde å andra sidan inte jag heller. Otroligt präktigt: mammagruppen gick det mest ut på att tävla om vilket barn som var duktigast, och vem som hade haft svårast förlossning. Sköterskan "syster Bibbi" var OK så länge det bara handlade om att ge sprutor, mäta och väga barnet. Men de små problem vi hade med pojken besvarades med standardsvar, oftast "Mosa en potatis". Hade man haft större problem hade man nog inte känt att man fått så mycket hjälp. Det kanske inte är meningen heller.
Inte heller tycker jag att BVC behöver vara någon myscentral. Jag kan inte minnas att jag hade särskilt mycket tid att läsa tidningar när jag var där. Den eventuella väntetiden gick väl åt till att klä av och på, byta blöjor och leka med barnet. Jag gick till BVC för att - ja, få barnet mätt, vägt och vaccinerat. Good enough, tycker jag.
För resten är det väl dagens i-landsproblem? Det finns barn i världen som inte har tillgång till livsviktiga mediciner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar