Eftersom alla har tjatat så bestämde jag mig till slut för att ge Stieg Larsson-böckerna ännu en chans. Jag försökte mig på del 3 som följetong i DN för ett par år sedan, men fann den oerhört rörig och obegriplig.
Nåväl, nu har jag kommit till del 3 för andra gången. Och nu till mitt utlåtande så här långt. Är de här böckerna så fantastiska som nästan alla säger?
Välskrivna och spännande – absolut, så långt är jag med. Första delen överträffade mina förväntningar fram till genombrottet i utredningen. Sedan tyckte jag den blev väl överdriven. Och Lisbeth Salander var som en seriefigur.
Del 2 var ännu mer spännande, men också ännu mer överdriven. Det var biljakter, mordförsök med diverse vapen, en död som grävdes ner men hoppsan – stod på benen igen och var bara skottskadad! Och Lisbeth Salander är ungefär vad Gollum är för Sagan om ringen-trilogin. Helt osannalik, och samtidigt den som gör historien intressant med sin dubbelnatur och oberäknelighet. Ett genidrag av författaren, om man så vill. Kanske var Stieg inspireraded av Tolkien?
Bra underhållning, men jag är betydligt mer imponerad av Leif GW Perssons böcker. De är oerhört skarpa och så finns det en massa humor i dem. När man läser Leif GW så dyker det hela tiden upp oneliners och citat som man bara måste läsa högt för någon. Och Roslund/Hellström, som skrev Flickan i gatan, vill jag läsa mer av!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar