Lika som bär

Jag röstade på Malena

Bra låt tyckte jag - och vilken röst! Det bästa med henne var att hon verkade genuint överraskad och glad över segern. Diva? Nejdå. Eller, inte mer än vad som behövs för att bära upp en huvudroll i en opera.

Titta, han vinkar!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4628901.ab

Oavsett om man stödjer monarkin eller ej - måste det vara så mycket fjäsk och larv? Här får vi veta att

• mediernas representanter fick gratulera (vad snällt att de fick det)'
• Victoria visade prov på artighet
• Daniel var duktig och kunde vinka.

Det är så tramsigt att det är närapå nedlåtande, även mot huvudpersonerna.

Vägra betala Victorias bröllop!

Jag hade tänkt skriva ett kåseri med råd till kungafamiljen hur de ska klara Victorias bröllop ekonmiskt. För de har väl inte tänkt be staten om hjälp? Jaså, kungen har redan gjort det...

Men jag fick inte riktigt till kåseriet, och så fick jag se det här som var riktigt bra. Så jag ger mig.

En majoritet av svenska folket vill ha kvar monarkin. Det må så vara. Men det är inte samma sak som att en majoritet vill betala deras privata utgifter. En majoritet är emot att betala bröllopet. Detta har heller inget med att göra vad man tycker om kronprinsessan och henns fästman som personer. Jag tycker själv att de verkar trevliga båda två. Victoria verkar vara ovanligt normal för att vara kunglig; klart mest sympatisk av syskonen.

Det blir ofta protester mot direktörslöner och bonusar i dåliga tider. Med all rätt, anser jag, sticker detta i ögonen på folk. Jag tror det är samma sak med detta. Och jag tror dessutom att det vore en jättesmart pr-kupp av kungen om han valde att betala själv. Minst lika bra som tsunamitalet som gjorde honom folkkär (nåja).

Och ja, jag har gått med i Facebookgruppen Vägra betala Victorias bröllop!

Dagens i-landsproblem: synd om pappor på barnavårdscentralen

Pappor känner sig utestängda på BVC. I den här artikeln får maken vatten på sin kvarn. Han trivdes aldrig på BVC. Det gjorde å andra sidan inte jag heller. Otroligt präktigt: mammagruppen gick det mest ut på att tävla om vilket barn som var duktigast, och vem som hade haft svårast förlossning. Sköterskan "syster Bibbi" var OK så länge det bara handlade om att ge sprutor, mäta och väga barnet. Men de små problem vi hade med pojken besvarades med standardsvar, oftast "Mosa en potatis". Hade man haft större problem hade man nog inte känt att man fått så mycket hjälp. Det kanske inte är meningen heller.

Inte heller tycker jag att BVC behöver vara någon myscentral. Jag kan inte minnas att jag hade särskilt mycket tid att läsa tidningar när jag var där. Den eventuella väntetiden gick väl åt till att klä av och på, byta blöjor och leka med barnet. Jag gick till BVC för att - ja, få barnet mätt, vägt och vaccinerat. Good enough, tycker jag.

För resten är det väl dagens i-landsproblem? Det finns barn i världen som inte har tillgång till livsviktiga mediciner.

Seg deg i benen

Idag har jag tränat: cirkelträning! En station var att springa med höga knän på tjockmatta. Vet ni hur det känns? Som att vara jagad i drömmen, då man inte kommer någonstans. Jag och en tjej till fick ett skrattanfall för det var så absurt jobbigt. Och knasigt. Varför utsätter man sig för sådant egentligen? Man blir ju bara hungrig!

Vid middagsbordet uppstod en diskussion om ordet "tjockmatta". Maken, som alltid har rätt, hävdar att matta per definition är något tunt. Så det kan inte finnas någon tjockmatta. Madrass heter det, säger han. Kanske är "tjockmatta" ett Stockholmsord? Vad säger ni andra?

Heminredning - en slumrande talang?

Idag har jag gjort testet "vilken svensk är du?" på Facebook. Jag blev "Johan och Mattias"??? Jag har ingen aning om vilka det är! Men det stod något om finurlig hemmafixare, så en gissning är att det är några figurer i något av de otaliga inredningsprogrammen på teve.

Inredning är en vit fläck i min personlighet. Jag har varken talang, tid eller pengar till det. Och jag får ångest av inredningsprogram och tidningar som Sköna hem. Så det kan inte bli mer fel.

Men rensa avlopp, det är jag bra på!

Idétorka

Likt Stig Dagerman har jag drabbats av skrivkramp. Han begick till slut självmord. Det har inte jag tänkt göra, och jämförelsen haltar svårt även i övrigt.

Jag går fram och tillbaka till jobbet, sköter hushållet och gör för all del en hel del kul då och då. Men det känns som om jag inte har några tankar i huvudet. Är jag a) deprimerad? b) bara trött? c) bara tråkig? Rösta gärna, men helst inte på alternativ c!