Kul i jul

Har just fått "veta" att vi ska vara hemma hos oss i jul. Den tilltänkta värdinnan har sagt i från av hälsoskäl (vilket i sig är ett hälsotecken).

Det känns kul, faktiskt. Att vara hos oss alltså. Dessutom har jag redan städat, så jag har hyfsad koll.

Till julen hör i år också en visning av Jul med Svensson, Svensson - julspelet som Gustavs klass framförde. Det var så bra! Gustav hade en huvudroll och han spelade med bravur. Kul manus, alla barnen sjöng bra och rockbandet var duktiga. Jag har haft "Vår julskinka har rymt" i huvudet hela helgen. Jag är så glad att jag var där och spelade in föreställningen. Förhoppningsvis kan jag publicera en snutt här på bloggen vad det lider. Än så länge har vi (dvs. maken) inte lyckats med det tekniska, men han brukar alltid fixa det så småningom. Hurra för äkta män med talang för elsladdar!

Jag brukar alltid känna mig stressad inför julen, men gillar julledigheten. När själva julafton är passerad så brukar en lugn och kravlös tillvaro infinna sig. Den uppskattar jag nästan mer än sommarsemestern faktiskt.

God Jul alla där ute!

Vad ska jag sätta för rubrik på det här egentligen?

Jag märker hur min blogg blir alltmer ointellektuell vartefter hösten mörknar mer och mer (eller är det vinter...?). Inte för att någon bryr sig om karaktären på min blogg utom jag. Men ändå. Det beror väl på att man inte orkar tänka så mycket. De korta stunder man inte har något särskilt för sig, då sover man helst. Eller stirrar tomt ut i mörkret.

Just nu läser jag en bra bok i alla fall: Smuts av Katarina Wennstam. Hon skriver om putslustiga ämnen som våldtäkt och prostitution. Den här boken är en roman, och den handlar om prostitution.

En sak jag funderat på är i varje fall varför alla människor kallar all magsjuka för vinterkräksjuka nuförtiden? Förr sa man maginfluensa. All magsjuka är ju inte vinterkräksjuka. Av någon anledning blir jag irriterad över detta. Har det gått mode i detta ord? Magstarkt i så fall.

(På förekommen anledning av familjens hälsoläge i veckan. Behöver jag säga mer...?)

Veckans skvaller

Den nya killen i Gustavs klass är son till DJ Mendez. Inte riktigt min typ av musik, men i sin genre tycker jag den här är bra!

Det sa Jonte!

Gustav har hittat den här pärlan med fin och tänkvärd text.

Mamma Mia

Nu ska jag gnälla lite. Mamma Mia är en rent obegriplig succé enligt min ringa mening. Tramsig handling till uttjatad popmusik. Måste vara otroligt smart producerad och marknadsförd. Bra skådisar, men det räcker väl inte.

Mig lockar den ungefär lika mycket som Sound of music. När det inte finns något annat över huvud taget att se och man inte orkar göra något annat. Typiskt film för teve i mellandagarna, till en kopp kaffe och julklappsasken Aladdin. Men totalt ointressant att betala för. Jag fattar inget.

Tilltal: damtoalett

Följande automatöversatta brev kom in till en svensk myndighet från Schweiz. Jag tycker mig kunna spåra en viss övertro på översättningsprogrammets exakthet. Vilket program som har använts är okänt.

Damtoalett och gentlemän

Vi frågar att meddela dig tilltalar politely av medelägarna.

För din hjälp tackar vi dig i det bäst långt.

Londonresan - tre höjdare

Londonresan 13-16 november var lyckad. Det är svårt att välja ut tre höjdpunkter, men jag försöker:

1. Atmosfären. Mycket är gulligt och småskaligt mitt i stan. Hus med små trappor och planteringar. Merparten av människorna är vänliga och artiga om man själv är vänlig och artig. Och faktiskt är många mindre stressade än i Stockholm. De är väl vana. Jag gillar också den småskumma tunnelbanan, med sina gamla, låga tunnlar och ruffiga stationer.

2. Newgate Prison, fängelshålorna på Madame Tussaud´s, med läskiga utklädda farbröder som skrämmer slag på små barn och deras mammor. Gustav och jag skrek (och Evas kusin), tuffa Jocke tyckte det var larvigt...

3. Förstås: Stupiditys spelning i förorten Tufnell Park. De var laddade och alla låtar var bra. Gustav dansade och gjorde tydligen intryck. Juste av Tommys kompis som fixade in en minderårig på egen risk... Det blev en upplevelse utöver de vanliga turistfällorna.

Senast jag var i London och England var 1979, om man inte räknar en transfer med buss från Gatwick till Wales 1990. Många har sagt att mycket måste ha ändrat sig. Jag kan inte svara på det, förutom att det är svårare att göra shoppingfynd pga. den svenska kronans utveckling. Jag har dock insett att vi trots allt hann med rätt mycket under den tre dagarna i London på min språkresa 1979. (Jag tyckte då att vi hann med rätt lite.)

Det finns många fördelar med London. Den största är nog att de pratar begripligare än i Paris. Maten i Paris är förvisso bättre, men fish ´n chips är också gott.

Förbjudna registreringsskyltar - hela listan

Senaste numret av Språktidningen har en artikel om vilka bokstavskombinationer som är förbjudna i Sverige. Kul läsning för oss som gillar värdelöst vetande! Vi får till exempel veta att ARG har förbjudits på senare år. Det har alltså historiskt ansetts mindre laddat att vara arg än FUL eller FET. FNL är en kombination som kan komma att släppas snart. För oss som är uppvuxna på 70-talet är det förståeligt att det har varit laddat, men för yngre generationer torde det vara mer obekant.

Att en bil inte får ha DYR på skylten var nytt för mig. Jag kan också fundera på varför WWW inte får förekomma. Det är väl neutralt och lite kul? DYR på en bil tycker jag också skulle vara kul, särskilt om det är en risig bil. Ungefär som när en gul bil har GUL på skylten. Det tycker jag är skojigt! Så barnslig är jag.

Språktidningen är faktiskt en trevlig och bra tidskrift. Mycket roligare än pretentiösa och stela Språkvård, som gick i graven när Språktidningen kom till.


Hela listan:

APA, ARG, BAJ, CUC, CUK, DUM, DYR, ETA, ETT, FAN, FEG FEL, FEM, FES, FET, FNL, FUC, FUL, GAM, GAS, GAY, GET, GEY, GLO, GOM, GUB, GUC, GUD, GUK, HAL, HAN, HAO, HAR, HAS, HAT, HER, HES, HET, HJO, HKH, HMO, HOM, HON, HOR, HOT, HRA, HUD, HUK, HUS, HUT, JUG, JUK, JUO, JUR, KDS, KUC, KUF, KUG, KUK, KYK, LAM, LAT, LEM, LOJ, LSD, LUS, LUZ, MAD, MAO, MAS, MEN, MES, MLB, MUS, MUT, NAZ, NEJ, NJA, NOS, NRP, NUP, NYP, NYS, OND, OOO, ORA, ORM, OST, OXE, PAJ, PAP, PES, PKK, PLO, PNS, PRO, PUB, PUC, PUK, PYS, RAS, REA, ROM, RPS, RUG, RUK, SAB, SAC, SAF, SAP, SAT, SEG, SEK, SEX, SJU, SOP, SOS, SPY, SSU, SUG, SUP, SUR, SWE, SYF, TAJ, TBC, TOA, TOK, TYP, TOT, TRE, UCK, USH, UFF, UPA, USA, UFO, WAM, WAR, WTC, WWW, XTC, XTZ, XXL, XXX, XUK

Ovetenskaplig recension av Låt den rätte komma in

Eva och jag tyckte att filmen var riktigt bra. Tommy tyckte att den var "rolig".

Den följde boken väl, vilket alltid är trevligt när man har läst och tyckt om boken. Rollbesättningen var intressant - fantastiska barn, och det var länge sedan man såg Per Ragnar och Ika Nord. Och så var det vackert filmat. Det brukar jag inte bry mig så mycket om - jag är mest intresserad av historien när jag ser film. Men helt klart var det ett plus.

Om jag blev rädd? Nja, det var en del halvläskiga specialeffekter. Men det otäckaste var de mobbande barnen. Precis som i boken. Och historien väcker en del funderingar kring vad som är ont och gott, utan att det blir pretentiöst.

Filmtajm

I kväll är det äntligen dags att se Låt den rätte komma in, filmen som jag har väntat på sedan i våras. Har läst och fascinerats av boken. Det är synd att den marknadsförs främst som en vampyrfilm - historien är så mycket mer än så. Detta framhöll också Maaret Koskinen i sin recension i DN. Bra jobbat av Maaret!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=843479

Recension av mig kommer...

Ett av forskningens mysterier

Hur kan man åka till månen och - i många fall - bota cancer när det inte finns något som biter på förkylning, acne, tandsten, allergi...? Listan kan göras längre. Kanske handlar det om forskningens prioriteringar. Men jag tror att det forskas en hel del även på ovanstående, då den som finner exempelvis ett botemedel mot acne skulle bli ofantligt rik. Så vad är förklaringen - att de triviala problemen är de svåraste att åtgärda?

Nu har jag varit förkyld hela oktober, och börjar känna att förkylning nästan är en personlig egenskap.

Herr Gårman och Televinken får hjälp från ovan

Min kompis på jobbet berättade något intressant om knapparna vid övergångsställen. Det lär vara ett företag med djupt religiös ledning som tillverkar dessa knappar. Nerifrån sett betyder symbolerna Människan, Handen och Gud. Knappen är alltså vägen till Gud.

Det är ju logiskt. Du åkallar Gud om hjälp, och Gud skyddar dig då om du följer hans påbud om när det är dags att gå över.

Och Guds vägar är outgrundliga.

Jag måste erkänna att det är den enda kontakten jag har med Gud om dagarna

Staffan H på Blidösund

Jag kravlade ur sjuksängen för att äntra Blidösund och höra Staffan Hellstrands spelning i går 9/10. Det ångrade jag inte.

Superproduktiva Staffan har många låtar att välja på vid det här laget. Några gamla godingar och en hel del från nya skivan blev det denna kväll. Möjligen kunde man sakna lite mer av det som producerats däremellan. Han framförde till exempel inget från förra albumet Motljus, i mitt tycke hans starkaste på senare år.

Nåväl, vi fick höra såväl känslig sång som ösig rock. SH var också ovanligt pratsam och verkade avslappnad. Bland annat fick vi veta att hans frisyr är en protest mot barndomens påtvingade snagg och att Din mästares röst är en hatlåt till moderaterna.

Staffans "konstiga" texter skulle jag hellre beskriva som personliga. De ger lyssnaren lite att fundera på utan att det blir pretentiöst. Lägg därtill en genialisk Fredrik Blank på elgitarr och det blir ett fylligt sound som faktiskt låter som ett helt band. Fredrik hanterar gitarren så naturligt att det blir rätt till och med när det blir lite fel.

Bäst: Precis som du är och Mekong whisky, för att välja två helt olika låtar som satt perfekt den här kvällen.
Sämst: Isabel De Lescanos solonummer. Duetten var helt OK, men vad hade hennes soloframträdande på den här scenen att göra? Det var Staffan jag ville höra, inte en helt okänd sångerska som inte var särskilt bra heller.
Saknade mest: Starka Burnout från Motljus.

Slingor och hockey

Nu har jag slingat håret. Frisören använde inte mindre än fyra färger: förutom blekning blev det beigeblond, varmblond och chokladbrun. Helhetsintrycket är ganska naturligt och ljusare än förut. Det trivs jag med. Jag tror nämligen att jag är blond eftersom jag var det när jag var yngre. Min son tycker att det datorgenerade självporträttet på bloggen är ganska likt, förutom håret som är alldeles för ljust. Han har så klart helt rätt. Mörknande hår för oss som en gång var ljusblonda är lika givet som rynkor när man blir äldre. Jag är ändå glad för att håret ännu är tjockt och att jag inte har fått några nya fettknölar i hårbotten sedan senaste kirurgbesöket 2006.

Jag tycker också att min nuvarande frisör är väldigt bra och trevlig. Jag lämnar rätt mycket till henne att bestämma vad hon vill göra med håret, så jag kan känna mig lite som en deltagare i Top Model (dock utan tårar). Hon pratar också lagom mycket. Man styr själv hur mycket man vill prata. Jag har varit med om andra frisörbesök som mer känts som en påträngande intervju av skvallerjournalist.

Igår pratade vi bland annat om att Jocke och Gustav skulle på NHL-match i kväll. Det visade sig att hon inte visste vad NHL var. Till saken hör att hon är från en syriansk familj. Hockey är stort i stora delar av världen, men inte i Mellanöstern!

Hygien på film

Film ljuger, det vet alla. Och nu tänker jag inte specialeffekter i actionfilmer utan mer vardagliga företeelser som att vackra kvinnor alltid vaknar upp på morgonen med makeup och perfekta i håret.

Det finns två sådana företeelser som jag tänkt mycket på men som jag aldrig har hört någon annan nämna. Kanske för att de är lite pinsamma.

Den ena är det förälskade paret som vaknar upp tillsammans och¨sätter i gång att kyssas så fort de vaknat. Och då menar jag inte pussas utan riktiga djupa tungkyssar. Mysigt, visst. Men hur är andedräkten när man just har vaknat, om man inte ens har hunnit dricka ett glas vatten? Jag tycker inte den brukar vara så lockande, varken hos mig själv eller partnern. Det är ett fysiologiskt faktum att saliven blir segare under sömnen och att få eller ingen utom riktigt små barn vaknar med en frisk andedräkt.

Nästa sak är på samma tema, fast ännu mer intim. Jag tänker på det vanliga temat med paret som just har haft sex, och så måste den ena direkt skynda i väg till jobbet eller får ett telefonsamtal och rusar iväg. Utan att gå in på detaljer så brukar jag känna ett ganska omedelbart behov att duscha efter akten. Men i filmer och teveserier tar han/hon obekymrat på sig kläderna direkt. Är det ingen mer än jag som tycker det är lite äckligt?

Hennes nåd kissekatten

Vår lånekatt Grace är en Devon Rex.

Läst om Devon Rex på nätet:

Rasen uppskattar värme mer än de flesta raser och passar inte som utekatt. De är sällskapliga och intelligenta och anpassar sig bra med andra katter och andra djur. De kräver också mycket stimulans (jo, det har vi märkt).

Grace trivs väldigt bra hos oss och visar det bland annat genom att bita oss i fingrarna. Idag bet hon mig i bröstvårtan också. Då jag bara hade en tunn behå så gjorde det ganska ont. Jag förklarade för henne att jag inte är hennes mamma och att hon har sin Pussi med öring och torsk.

Egentligen tycker jag att bondkatter är sötare, men varje gång vi har Grace så charmar hon oss. Hon är så rolig! Vi är väldigt förtjusta i henne.

Hon har blivit mer kelig sedan sist också. I går låg hon hos mig som en bäbis.

Akuten i City

Nu vet jag vad som förgyller måndagarna i höst. Det blir nya avsnitt av Cityakuten! Inte riktigt i Dexterklass (svårt att jämföra i och för sig) men absolut värt att se. Jag är sjukt intresserad av allt medicinskt - från dokumentären Sjukhuset till Apotekets tidning.

Intubera nu!

Åh neeej...

I går var det säsongsavslutning för Dexter, veckans höjdpunkt i teve. Dexter är seriemördare och brottsutredare i en och samma person. Dexter är känslokall men också ömsint plastpappa med skör flickvän. Flickvännen spelas av supersöta blondinen Julie Benz, hon med den idealiska längden 161 cm.

Det bästa med serien är att den är så oförutsägbar - och så fantastiska Michael C Hall i huvudrollen. Trots sin trevliga utstrålning är han ännu bättre som seriemördare än som bortkommen böglillebrorsa i Six feet under.

Vad ska nu kunna förgylla måndagarna?

Kul och mindre kul på Big Ben

Eva stod upp igen på Big Bens scen på söndagen. Eva fick tyvärr bara tre minuter (igen) men jag tycker att hon disponerade dem väl! Hon pratade bland annat om konstiga gymnasienamn, typ Kunskapsgymnasiet och Säkerhetsgymnasiet.

Jag har själv tänkt på att Kunskapsskolan/Kunskapsgymnasiet är ett tramsigt namn. Trots det verkar Kunskapsskolans verksamhet väldigt bra, så jag har ställt min son på kö där.

Säkerhetsgymnasiet har ju vissa lektioner i Kumlabunkern, så där kommer han inte att gå.

Den kanadensiske komikern Jason Rouse sägs vara en världskomiker och fick (eller tog?) en dryg halvtimme. Jag tycker nog att är lite upphaussad. Jag har inget emot under bältet-skämt och de får gärna vara riktigt grova, bara det finns ett hjärta med. Det fanns det inte här. Det blir inte kul bara för att man är så obehaglig och ful i mun som möjligt. Han efterlämnade ingen glädje, bara en unken människosyn. Tänker undvika honom i fortsättningen.

Annars brukar vi ha jättekul på Big Ben.

Lätt att uttala, svårt att säga?

Den här krönikan från en av Skatteverkets högsta chefer tyckte jag om! Jag kommer att tänka på antimobbningsfilmen från elevorganisationen Friends. Ni vet den där med en pojke som får med sig ord hem i stil med "pucko", "apa", "mongo". Men en dag får han i stället med sig just "hej", och det är ingen slump att det är det ordet.

Det finns något jag tycker är ännu värre än att inte hälsa alls. Det är att inte svara när någon säger "hej" till dig. Då känner man sig inte bara ignorerad. Det är att sätta den andra personen i underläge. "Du tycker att jag är värd att hälsa på men jag tycker inte detsamma om dig."

Det finns många regler inom vett och etikett som jag tycker är trams. Men om vett och etikett handlar om hänsyn till andra, då tycker jag det ett "hej" är i högsta grad vett.

Här kommer krönikan:

Hej! Det lilla ordet som kan vara så förlösande. Ordet hej kan nog inte missbrukas eller feltolkas.

För länge sedan (?!) när mina barn var små och började på dagis, då slogs jag av att det var vanligt att föräldrar jäktade in på dagis vid hämtningsdags och ropade de egna barnens namn, följt av "kom nu vi ska skynda oss härifrån".
Jag gick då i tankar om att skriva en bok om betydelsen av ordet hej. Jag blev nämligen så bedrövad när jag såg effekten av det uteblivna hej:et på dagis. Jag märkte att när jag kom in och sa hej till andra barn än mina egna, så tittade dessa barn undrande på mig med ett uttryck som jag tolkade som "varför säger du något till mig?"

Om man finns i ett sammanhang och inte blir hejad på av andra som ingår i samma sammanhang, eller ännu värre inte får ett hej-svar om man själv sagt hej först, då tror man till slut att man inte syns eller ingår i det sammanhanget.

Och visst är det så att mina funderingar om betydelsen av ordet hej lever kvar. När jag 1998 började min anställning i Skatteskrapan på Götgatan, var Mats ganska nytillträdd som chef för Stockholmsmyndigheten. Han måste då ha funderat på samma sak. Han förklarade på ett ledningsmöte att han har bestämt sig för att säga hej till alla han möter redan i tunnelbanan vid Medborgarplatsen — "för säkerhets skull".

Jag tror att det finns ett samband mellan stora organisationer och känslan av vilka man är arbetskamrat med. 1998 var det i princip 1000 personer i skatteskrapan, 8 olika hissar gick upp till plan 24. En imponerande arbetsplats på många sätt; 99 procent satt i egna rum! Men det var många som inte sa hej till varandra.

Jag är säker på att man kan lära sig namnen på en bra bit över 100 kolleger — om man vill. Många kan det redan, jag tycker dessutom att det är ett chefskrav. Och det är självklart att man hälsar på den man kan namnet på (eller?). Att veta att man syns och att man behövs i ett sammanhang som man tillhör är den bästa drivkraften för vars och ens bidrag i arbetet, utveckling och trivsel.

Och vars och ens bidrag i arbetet är den bästa drivkraften för hela vår stora verksamhet. Hej, är en bra början

.

Bloody hell

Först en varning till känsliga läsare: Det här kommer att handla om intimt kroppsliga detaljer.

Har mens för andra veckan i rad. Just när den har upphört så sätter det i gång igen med full sprutt. Och det är inte första gången. Det känns olustigt och jag börjar undra om jag ska blöda resten av livet, ungefär.

Ska till min doktor i dag och tänker diskutera operation. Jag är helt osentimental vad gäller min livmoder och tar gärna bort den. Den bar med nöd och näppe min son fram till födseln 1997, och det är jag tacksam för. Men nu tycker jag den har gjort sitt.

Jag har haft mens 12 gånger per år sedan 1978, i 30 år alltså. I snitt minst 5 dagar per tillfälle. Det blir 5x12x30 dagar = 1800 dagar, eller 5 hela år av mitt liv. Om man blöder i snitt 100 ml per mens så blir det 12 x 30 x 100 ml, alltså 36 liter blod. Det motsvarar ungefär 10 gånger hela min blodvolym, och mer än halva kroppsvikten. Eller cirka 80 blodgivningar.

Det är jag mer än nöjd med.

11/9 - ännu en ödesdag för världen?

Gustav trodde i går att världen riskerade att gå under vi det s.k. Big Bang-experimentet. Vår trettonåriga granntjej var helt ifrån sig. Gustav lugnade ner sig något, men var trots allt en aning osäker på om vi verkligen skulle vakna till den här morgonen.

Jag hade inte ens hört talas om det, och även om jag skulle ha gjort det så övergår partikelfysikexperiment min förmåga att förklara. Naturligtvis.

Medierna har fått sig en skopa för att skrämma upp barn i onödan. Men jag undrar också varför man gör sådana här experiment? Rymdforskning är väl OK för de länder som nu anser sig har råd med det. Men har laborierna inga presstalesmän som kan förklara för oss vanliga vad syftet och nyttan med dem är? Det vore intressant. Om man fick det förklarat så skulle det kanske vara lättare att acceptera.

I den här artikeln i Aftonbladet står det att om man som vuxen blir orolig så kanske man ska söka hjälp... Ska man söka hjälp om man är orolig för klimatförändringar också? Atombomber?
Länk till artikel

Om filmer som börjar på p

Ingen kvinna jag någonsin träffat har sett en enda minut p-film. Kanske är det sant. Eller så finns det några som skäms för att berätta det. Statistiken i undersökningar säger att det finns en hel del kvinnor som gjort det, även om de är i minoritet gentemot männen. Kanske är de tjejer jag träffar ovanligt moraliska och/eller kloka.

Nu ska jag erkänna. Jag har sett några snuttar kanske 3-4 gånger. Mest av en slump. Ska man säga något om p så tror jag det underlättar om man vet lite vad man talar om. Man kan förstås uttala sig ändå, liksom man kan tycka att droger är dåligt utan att ha prövat det. Men att se p-film är inte farligt, även om det kan vara obehagligt. I alla fall inte för vuxna som kan skilja på film och verklighet.

Så här tycker jag, som faktiskt har sett lite:

* Framför allt väldigt dumt. Dessutom förekommer de sämsta översättningar jag någonsin sett. "Jag tycker du ska sjunka här" betyder "Jag tycker du ska böja dig ner". "Hur mycket ber de om för huset? De ber om 325 000 dollar." (Korrekt svenska: De begär...). Inte påkostat där åtminstone.

* Enformigt. Och det säger väl sig självt. Hur mycket kan man variera temat egentligen? Situationerna är väldigt konstruerade, mekaniska och utdragna. Några äkta känslor förmedlas inte, men det har sagts förr.

* Ganska osmakligt.

Detta var de intellektuella och känslomässiga intrycken. Rent hormonellt så kan jag säga att jag inte blir direkt upphetsad. Däremot för det tankarna i avsedd riktning, vilket är en poäng. Den verkliga målgruppen, män, triggas säkert mer. Att p är något helt annat än sex och kärlek behöver väl inte sägas.

Jag skulle gärna se att p inte fanns och inte behövdes. Jag tror också att det finns mycket droger och tidigare övergrepp bland de inblandade. För detta talar Traci Lords självbiografi Nattens barn. Hon blev våldtagen som 10-åring, söp och knarkade under hela porrkarriären för att stå ut med sig själv. Alla pengar hon tjänade gick till droger. Dessutom lurades hon in branschen och var minderårig i nästa alla filmer hon medverkade i. Men det värsta av allt för henne var nog den stämpel hon fick, något som jag tror drabbar alla tjejer som någon gång figurerat i de här sammanhangen. Killarna också kanske, men de stämplas inte som horor utan kanske mer ses som omoraliska i största allmänhet. (Samtidigt som det säkert finns män som är avundsjuka eftersom de inte förstår bättre.)

Att Traci ändå till slut lyckades göra sig en karriär som (vanlig) fotomodell och filmaktris var mot alla odds. Lite tur att möta rätt personer samt att hon var väldigt snygg spelade också in. Hon fick också uppleva lyckan att hennes mamma och systrar inte tog avstånd ifrån henne efteråt.

Läs gärna boken! Den ger en nyanserad och intressant bild av en bransch som tyvärr är här för att stanna. Den är också välskriven och finns i pocket.

Trälslöjd och psykslöjd

Min son hatar slöjd. Det gjorde jag också. Dammigt, bullrigt, stökigt, dåliga material, kassa symaskiner, läskiga bandsågar, meningslöst.

Jag undrar varför man har slöjd i svensk skola. Har man det i andra länder? Någon som vet? Min teori är att det är en rest från det gamla Bondesverige. Men varför kan man då inte lika gärna ha fiske, trädgårdsodling eller djurskötsel på schemat?

Visst är det bra att få göra något med händerna, men jag kan inte påstå att jag lärde mig något i slöjden som jag haft nytta av. Eller lyckades skapa något som gick att använda. Sticka är det enda jag ägnat mig något åt, men det lärde jag mig hemma av min styvmor (tack Ami!).

Det är jättebra med praktiska ämnen, men jag tycker att barnen borde kunna välja något annat än slöjd om de vill. Det måste finnas något för alla. Kanske något av ovanstående förslag?

Sopsortering i familjeperspektiv

Den här filmen gjorde Gustav till en redovisning i skolan. Jag tycker att den blev ganska kul!

Om könsroller bland barn

En mamma i bekantskapskretsen var mycket upprörd över den sexåriga dotterns första besök i fotbollsskolan. Flickor och pojkar delades genast upp. Pojkarna fick spela match medan flickornas träning var mer ostrukturerad.

Jag kan i viss mån förstå mammans upprördhet över uppdelningen och skillnaden, om det nu inte bara var så att det var olika ledare som råkade ha olika upplägg för den första träningen. Men jag blir fundersam när samma mamma ondgör sig över att den yngre dottern har så många killar i sin dagisgrupp som "stökar på ett killsätt" och att det påverkar dottern negativt. (Flickan var glad och hade kul, men blev lite uppkäftig.) På samma sätt reagerar jag varje gång någon flickmamma påstår att det är bättre med en övervikt av tjejer i en klass jämfört med en majoritet av killar. "Det blir lugnare." Hur kan de veta det säkert?

Som mamma till en ganska lugn och eftertänksam pojke känner jag mig lite sårad. Vad är det för omvänt könsförtryck som ger mammor till flickor rätt att göra sådana uttalanden? Men framför allt är jag irriterad på hur mammor med döttrar upprörs över könsroller när det passar dem, men cementerar samma roller i andra sammanhang.

Har sovit dåligt

Orsaker till dålig sömn:

Koffein, nikotin, alkohol, tv-tittande, stillasittande, innesittande, örsprång, värk, störande ljud, fel dygnsrytm efter ledighet, för varmt i rummet... Stress, oro och bekymmer behöver inte ens nämnas. Eller pms.

Åtgärder:

Ljummen mjölk.
Frisk luft och motion (möjligen).

Tabletter ger hangover och kräver besök hos farbror doktorn.

Konstigt att man sover över huvud taget...

Gästblogg: Gustav

Hej, jag heter Gustav och är Annikas son. Jag är 11 år och går i femman. Min mamma är söt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, men jag hälsar till alla där ute att om de vill läsa mina tankar och funderar så ska de gå in på www.gustavlevin.com

Beno Zeno, alias Kenny Håkansson

Suverän insats på Ronny du e rå och Döden som han framförde på spelningen i Skottvång senast! Maken påstod att jag blev knäsvag. Det är väl att ta i, men sången och gitarrspelet berörde verkligen. Den grabben är musikalisk! Undrar vad Idoljuryn skulle säga...?

Lumpen - vägen till gott samarbete?

Min manliga kollega menar att killar som gjort lumpen har lättare för att samarbeta i grupp, då de har lärt sig att rangordna sig. jag tycker det är ett intressant uttalande, kanske mest för att tanken är alldeles ny för mig. Jag frågade honom om han inte tror att det beror på att rangordningen är viktigare för killar, men det trodde han oväntat nog inte.

Själv har jag inte ägnat många tankar åt rangordning. Men jag tycker att gruppdynamik är intressant, alltså samverkan mellan individer av olika kön, utbildning, etniskt ursprung, etc.

Om man tittar på djuren så är det hannarna som slåss om att vara högst upp, medan honorna samarbetar allt som oftast. Samtidigt är honorna bland djuren ofta underordnade, och det vill man ju inte tänka på... I ett civiliserat, modernt samhälle försöker vi väl frigöra oss från sådant som över- och underordning. En annan sak är att man får acceptera att det finns chefer – någon måste ju bestämma i vissa lägen. Och så finns det naturliga ledare, som kan vara såväl män som kvinnor. Ingendera har jag några problem med, så länge alla tar sitt ansvar och möter andra människor med respekt.

Att män generellt skulle ha större kapacitet att samarbeta i grupp har jag svårt att se. Och har de det så tror jag inte det beror på lumpen.

Har jag missat något?

Min summering av OS

Så var OS över för den här gången. Det har gått dåligt, sägs det. Jag tycker det har gått ungefär som vanligt: en del spruckna förhoppningar, många bra prestationer och en handfull riktiga framgångar.

De länder som tagit flest medaljer är: 1. Kina, 2. USA, 3. Ryssland. Vad säger detta? (Ledtråd: Stor/Liten.)

Folk klagar också på att Carolina Klüft övergivit sjukampen. Men hallå, hon kanske inte orkar träna sju grenar år efter år? För det är väl ingen som tror att det bara är att ställa sig på start?

Sedan tror jag att det spelar in att medaljerna kommit i mindre uppmärksammade grenar. Vem har råkoll på hästhoppning, segling, cykel? Det är risk att man känner "jaha, vad var det där"? Hade Stefan Holm eller Therese Alshammar tagit silver eller brons hade det mer känts som en fullträff.

Den här reklamen gillar jag inte

Ikaes fotokampanj med ansikten som består av möbler tycker jag är konstig. På nära håll blir man yr i huvudet, på långt håll ser det ut som vanliga foton av människor med ovanligt fnasig hud. Lite äckligt.

Syftet fattar jag inte heller. Ikea är ju rätt välkänt och behöver knappast lansera sitt varumärke. Budskapet i sig, "Länge lever mångfalden" är väl kryptiskt. Någon som fattar vitsen?

Dag Vag 30 år

Den första låt jag hörde med Dag Vag var Jag blev inte hög, och jag tyckte det var det roligaste jag hört på radion sedan Kristina Lugns sommarprogram. Låten är fortfarande en av mina absoluta favoriter med gruppen, som bara blir bättre och bättre tycker jag. Särskilt bra är de live.

I går firade de 30 år med en spelning på Mosebacketerassen. Med ny medlem - Teka Pukk, och alla gamla medlemmar som gästartister - Bumpaberra, Per Cussion, Zilverzurfarn och Kopp Te.

Vi var där.

Bortsett från den stökiga killen längst fram i publiken så var kvällen ett riktigt lyft! "Det roligast jag upplevt på länge" sa sonen, som likt mig såg nästan hela konserten allra längst fram vid staketet. Nu sörjer han bara att de kanse inte orkar hålla på tills han blir vuxen. Men vem vet. Mick Jagger är ju 65. Än så länge tycks de ha ett imponerande energiöverskott. Man får inte den publikkontakten annars.

Varför såg jag dem aldrig som ung?

Inte bara Johansson/Aspelin

I dag har jag varit och provspelat tennis för en instruktör. Tänkte mig att börja på tennisskola för vuxna i höst. Väldigt kul!

Trots att jag spelat på egen hand i tre år så har jag först idag förstått hur jag ska slå grundslagen forehand och backhand. Sedan blir det ju inte rätt varje gång, men... Det var en väldigt pedagogiskt och lugn instruktör och nu känner jag mig verkligen peppad.

Vill du också börja med tennis, läs mer på http://www.tennispoolen.se/

Det lär väl bli rusning nu...

Min nya drog

Maken har hittat ett spel till mobilen som vi spelar så fort vi har en minut över. Det heter Block breaker och påminner om ett flipperspel. Det finns allt som allt 64 nivåer med ökande svårighetsgrad, där man hela tiden måste klara en nivå för att nästa ska låsas upp. Helt enormt beroendeframkallande! Men också avkopplande, eftersom det kräver total koncentration och rensar hjärnan från annat. Ibland blir man ju lite arg förstås...

Har du tre som mobiloperatör kan du gå in under Spel/Arkadspel och ladda ner det för 29 spänn. Billig drog, tycker jag.

Kolla in den här presentationen av spelet! Passa även på att njuta av den fina automatöversättningen! "Jag körde min man galen..."


http://translate.google.se/translate?hl=sv&sl=en&u=http://www.gameloft.com/mobile-games/block-breaker-deluxe/&sa=X&oi=translate&resnum=4&ct=result&prev=/search%3Fq%3Dblock%2Bbreaker%26hl%3Dsv%26sa%3DG

Sommarjobb

Varje dag kommer de till Parkleken för att rensa ogräs. Jag ser dem där varje dag, då jag är mammaledig med min ettåring.

De är några ungdomar som sommarjobbar åt kommunen. Deras arbetsledare lämnar dem med bil, stannar några minuter och ger dem instruktioner och far sedan iväg. Först framåt eftermiddagen när de ska gå hem, kommer han tillbaka, stannar tio minuter innan han kör dem tillbaka. Under dessa cirka två gånger tio minuter under början och slutet av dagen arbetar alla fem ungdomar flitigt med sina hackor. Under resten av tiden är det endast en tjej som arbetar. De andra sitter på någon av bänkarna och snackar bort tiden.

Jag pratar lite med den tjejen faktiskt arbetar. Hon tycker att det är roligare att göra något än att bara sitta och hänga. Men det hade säkert känts roligare för henne att få lite sällskap i sina ansträngningar.

I Dagens nyheter förra veckan stod det om ungdomar som blir lurade på sitt sommarjobb, och hur utsatta de är när de inte vet vad som gäller. Det är inte bra om de blir utnyttjade eller lurade. De här ungdomarna lurade snarare sin arbetsgivare. Men mest av allt var de väldigt okamratliga. Och vilket ansvar tog deras arbetsledare egentligen? Han måste ju ha märkt att väldigt lite hade hänt... Detta hände för tio år sedan. Jag hoppas och tror att detta var ett undantag. De ungdomar som idag har tur att få ett kommunalt sommarjobb tar säkert bättre vara på möjligheten.

En fantastisk bok

Jag har just läst ut en fängslande bok: Mannen utan öde av den ungersk-judiske författaren Imre Kertesz. Han fick Nobelpriset i litteratur 2002, vilket jag faktiskt inte visste när jag lånade boken. Hur som helst så handlar den om hans upplevelser av koncentrationslägren, och anses vara en av de två allra bästa skildringarna, vid sidan av Primo Levis Är detta en människa?, som jag läste för 15 år sedan. Om den var saklig och detaljerad, så är denna också ganska detaljerad men med ett helt annat tilltal. Vi får följa den 14-årige pojkens resa tillsammans med några kompisar det de har fått höra ska bli ett bra arbete i Tyskland. ”Och jag ville gärna passa på att se mig lite om i världen” resonerar han. Det de kommer till är Auschwitz, där han blir uppmanad av lägrets fångar att absolut säga att han är 16 år – ”för du vill väl arbeta?” som de säger. Utan att förstå innebörden i uppmaningen så gör han som de säger. Transporteras så småningom vidare till Buchenwald – ”detta vackra koncentraionsläger”- och slutligen till Zeitz. Bit för bit kommer han att förstå vad det hela handlar om, och alltid med konstateranden i stil med ”naturligtvis, så måste det vara”, ”detta var till visst förtret, det måste erkännas”.

Jag ska inte avslöja mer, då jag hoppas att fler vill läsa boken! Men jag kan säga så mycket att han mot slutet kommer att möta oväntad tur och mänsklig godhet, vid den tidpunkt då både kropp och psyke nästan helt har gett upp.

Boken rekommenderas varmt!

Läs en intervju med Imre K i Dagens Nyheter

Jag - en bloggare

Det var väl bara en tidsfråga. När kompisar och resten av familje bloggar på fullt och byter kommentarer med varandra, då måste man ju till slut vara med på ett hörn. Jag tänkte blogga om vardagslivet i min lilla ankdamm, och delge er mina funderingar kring högt och lågt. Kort sagt: få utlopp för min skrivklåda. Hoppas ni är några som vill hänga med!