Ovetenskaplig recension av Låt den rätte komma in

Eva och jag tyckte att filmen var riktigt bra. Tommy tyckte att den var "rolig".

Den följde boken väl, vilket alltid är trevligt när man har läst och tyckt om boken. Rollbesättningen var intressant - fantastiska barn, och det var länge sedan man såg Per Ragnar och Ika Nord. Och så var det vackert filmat. Det brukar jag inte bry mig så mycket om - jag är mest intresserad av historien när jag ser film. Men helt klart var det ett plus.

Om jag blev rädd? Nja, det var en del halvläskiga specialeffekter. Men det otäckaste var de mobbande barnen. Precis som i boken. Och historien väcker en del funderingar kring vad som är ont och gott, utan att det blir pretentiöst.

Filmtajm

I kväll är det äntligen dags att se Låt den rätte komma in, filmen som jag har väntat på sedan i våras. Har läst och fascinerats av boken. Det är synd att den marknadsförs främst som en vampyrfilm - historien är så mycket mer än så. Detta framhöll också Maaret Koskinen i sin recension i DN. Bra jobbat av Maaret!

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=843479

Recension av mig kommer...

Ett av forskningens mysterier

Hur kan man åka till månen och - i många fall - bota cancer när det inte finns något som biter på förkylning, acne, tandsten, allergi...? Listan kan göras längre. Kanske handlar det om forskningens prioriteringar. Men jag tror att det forskas en hel del även på ovanstående, då den som finner exempelvis ett botemedel mot acne skulle bli ofantligt rik. Så vad är förklaringen - att de triviala problemen är de svåraste att åtgärda?

Nu har jag varit förkyld hela oktober, och börjar känna att förkylning nästan är en personlig egenskap.

Herr Gårman och Televinken får hjälp från ovan

Min kompis på jobbet berättade något intressant om knapparna vid övergångsställen. Det lär vara ett företag med djupt religiös ledning som tillverkar dessa knappar. Nerifrån sett betyder symbolerna Människan, Handen och Gud. Knappen är alltså vägen till Gud.

Det är ju logiskt. Du åkallar Gud om hjälp, och Gud skyddar dig då om du följer hans påbud om när det är dags att gå över.

Och Guds vägar är outgrundliga.

Jag måste erkänna att det är den enda kontakten jag har med Gud om dagarna

Staffan H på Blidösund

Jag kravlade ur sjuksängen för att äntra Blidösund och höra Staffan Hellstrands spelning i går 9/10. Det ångrade jag inte.

Superproduktiva Staffan har många låtar att välja på vid det här laget. Några gamla godingar och en hel del från nya skivan blev det denna kväll. Möjligen kunde man sakna lite mer av det som producerats däremellan. Han framförde till exempel inget från förra albumet Motljus, i mitt tycke hans starkaste på senare år.

Nåväl, vi fick höra såväl känslig sång som ösig rock. SH var också ovanligt pratsam och verkade avslappnad. Bland annat fick vi veta att hans frisyr är en protest mot barndomens påtvingade snagg och att Din mästares röst är en hatlåt till moderaterna.

Staffans "konstiga" texter skulle jag hellre beskriva som personliga. De ger lyssnaren lite att fundera på utan att det blir pretentiöst. Lägg därtill en genialisk Fredrik Blank på elgitarr och det blir ett fylligt sound som faktiskt låter som ett helt band. Fredrik hanterar gitarren så naturligt att det blir rätt till och med när det blir lite fel.

Bäst: Precis som du är och Mekong whisky, för att välja två helt olika låtar som satt perfekt den här kvällen.
Sämst: Isabel De Lescanos solonummer. Duetten var helt OK, men vad hade hennes soloframträdande på den här scenen att göra? Det var Staffan jag ville höra, inte en helt okänd sångerska som inte var särskilt bra heller.
Saknade mest: Starka Burnout från Motljus.

Slingor och hockey

Nu har jag slingat håret. Frisören använde inte mindre än fyra färger: förutom blekning blev det beigeblond, varmblond och chokladbrun. Helhetsintrycket är ganska naturligt och ljusare än förut. Det trivs jag med. Jag tror nämligen att jag är blond eftersom jag var det när jag var yngre. Min son tycker att det datorgenerade självporträttet på bloggen är ganska likt, förutom håret som är alldeles för ljust. Han har så klart helt rätt. Mörknande hår för oss som en gång var ljusblonda är lika givet som rynkor när man blir äldre. Jag är ändå glad för att håret ännu är tjockt och att jag inte har fått några nya fettknölar i hårbotten sedan senaste kirurgbesöket 2006.

Jag tycker också att min nuvarande frisör är väldigt bra och trevlig. Jag lämnar rätt mycket till henne att bestämma vad hon vill göra med håret, så jag kan känna mig lite som en deltagare i Top Model (dock utan tårar). Hon pratar också lagom mycket. Man styr själv hur mycket man vill prata. Jag har varit med om andra frisörbesök som mer känts som en påträngande intervju av skvallerjournalist.

Igår pratade vi bland annat om att Jocke och Gustav skulle på NHL-match i kväll. Det visade sig att hon inte visste vad NHL var. Till saken hör att hon är från en syriansk familj. Hockey är stort i stora delar av världen, men inte i Mellanöstern!

Hygien på film

Film ljuger, det vet alla. Och nu tänker jag inte specialeffekter i actionfilmer utan mer vardagliga företeelser som att vackra kvinnor alltid vaknar upp på morgonen med makeup och perfekta i håret.

Det finns två sådana företeelser som jag tänkt mycket på men som jag aldrig har hört någon annan nämna. Kanske för att de är lite pinsamma.

Den ena är det förälskade paret som vaknar upp tillsammans och¨sätter i gång att kyssas så fort de vaknat. Och då menar jag inte pussas utan riktiga djupa tungkyssar. Mysigt, visst. Men hur är andedräkten när man just har vaknat, om man inte ens har hunnit dricka ett glas vatten? Jag tycker inte den brukar vara så lockande, varken hos mig själv eller partnern. Det är ett fysiologiskt faktum att saliven blir segare under sömnen och att få eller ingen utom riktigt små barn vaknar med en frisk andedräkt.

Nästa sak är på samma tema, fast ännu mer intim. Jag tänker på det vanliga temat med paret som just har haft sex, och så måste den ena direkt skynda i väg till jobbet eller får ett telefonsamtal och rusar iväg. Utan att gå in på detaljer så brukar jag känna ett ganska omedelbart behov att duscha efter akten. Men i filmer och teveserier tar han/hon obekymrat på sig kläderna direkt. Är det ingen mer än jag som tycker det är lite äckligt?