Londonresan - tre höjdare

Londonresan 13-16 november var lyckad. Det är svårt att välja ut tre höjdpunkter, men jag försöker:

1. Atmosfären. Mycket är gulligt och småskaligt mitt i stan. Hus med små trappor och planteringar. Merparten av människorna är vänliga och artiga om man själv är vänlig och artig. Och faktiskt är många mindre stressade än i Stockholm. De är väl vana. Jag gillar också den småskumma tunnelbanan, med sina gamla, låga tunnlar och ruffiga stationer.

2. Newgate Prison, fängelshålorna på Madame Tussaud´s, med läskiga utklädda farbröder som skrämmer slag på små barn och deras mammor. Gustav och jag skrek (och Evas kusin), tuffa Jocke tyckte det var larvigt...

3. Förstås: Stupiditys spelning i förorten Tufnell Park. De var laddade och alla låtar var bra. Gustav dansade och gjorde tydligen intryck. Juste av Tommys kompis som fixade in en minderårig på egen risk... Det blev en upplevelse utöver de vanliga turistfällorna.

Senast jag var i London och England var 1979, om man inte räknar en transfer med buss från Gatwick till Wales 1990. Många har sagt att mycket måste ha ändrat sig. Jag kan inte svara på det, förutom att det är svårare att göra shoppingfynd pga. den svenska kronans utveckling. Jag har dock insett att vi trots allt hann med rätt mycket under den tre dagarna i London på min språkresa 1979. (Jag tyckte då att vi hann med rätt lite.)

Det finns många fördelar med London. Den största är nog att de pratar begripligare än i Paris. Maten i Paris är förvisso bättre, men fish ´n chips är också gott.