Om filmer som börjar på p

Ingen kvinna jag någonsin träffat har sett en enda minut p-film. Kanske är det sant. Eller så finns det några som skäms för att berätta det. Statistiken i undersökningar säger att det finns en hel del kvinnor som gjort det, även om de är i minoritet gentemot männen. Kanske är de tjejer jag träffar ovanligt moraliska och/eller kloka.

Nu ska jag erkänna. Jag har sett några snuttar kanske 3-4 gånger. Mest av en slump. Ska man säga något om p så tror jag det underlättar om man vet lite vad man talar om. Man kan förstås uttala sig ändå, liksom man kan tycka att droger är dåligt utan att ha prövat det. Men att se p-film är inte farligt, även om det kan vara obehagligt. I alla fall inte för vuxna som kan skilja på film och verklighet.

Så här tycker jag, som faktiskt har sett lite:

* Framför allt väldigt dumt. Dessutom förekommer de sämsta översättningar jag någonsin sett. "Jag tycker du ska sjunka här" betyder "Jag tycker du ska böja dig ner". "Hur mycket ber de om för huset? De ber om 325 000 dollar." (Korrekt svenska: De begär...). Inte påkostat där åtminstone.

* Enformigt. Och det säger väl sig självt. Hur mycket kan man variera temat egentligen? Situationerna är väldigt konstruerade, mekaniska och utdragna. Några äkta känslor förmedlas inte, men det har sagts förr.

* Ganska osmakligt.

Detta var de intellektuella och känslomässiga intrycken. Rent hormonellt så kan jag säga att jag inte blir direkt upphetsad. Däremot för det tankarna i avsedd riktning, vilket är en poäng. Den verkliga målgruppen, män, triggas säkert mer. Att p är något helt annat än sex och kärlek behöver väl inte sägas.

Jag skulle gärna se att p inte fanns och inte behövdes. Jag tror också att det finns mycket droger och tidigare övergrepp bland de inblandade. För detta talar Traci Lords självbiografi Nattens barn. Hon blev våldtagen som 10-åring, söp och knarkade under hela porrkarriären för att stå ut med sig själv. Alla pengar hon tjänade gick till droger. Dessutom lurades hon in branschen och var minderårig i nästa alla filmer hon medverkade i. Men det värsta av allt för henne var nog den stämpel hon fick, något som jag tror drabbar alla tjejer som någon gång figurerat i de här sammanhangen. Killarna också kanske, men de stämplas inte som horor utan kanske mer ses som omoraliska i största allmänhet. (Samtidigt som det säkert finns män som är avundsjuka eftersom de inte förstår bättre.)

Att Traci ändå till slut lyckades göra sig en karriär som (vanlig) fotomodell och filmaktris var mot alla odds. Lite tur att möta rätt personer samt att hon var väldigt snygg spelade också in. Hon fick också uppleva lyckan att hennes mamma och systrar inte tog avstånd ifrån henne efteråt.

Läs gärna boken! Den ger en nyanserad och intressant bild av en bransch som tyvärr är här för att stanna. Den är också välskriven och finns i pocket.